Nu ljusnar det!

Årstidsväxlingarna till trots så ljusnar det i adventstid. Det illustreras med mängder av ljus i fönster, på bord och i hyllor. Men allra mest när vi på söndag, den första söndagen i advent, stänger dörren mot världen där utanför, sjunger de välkända sångerna, läser texterna och öppnar hjärtat för Kristus, konungen.

Än en gång låter vi tanken löpa ända fram till Honom som är det riktigt sanna ljuset. Vi vill inte hejdas av glittret runtomkring – hur härligt det än kan vara – utan försöker tränga ända fram till Honom som öppnat en himmelsk port för oss. De kommersiella intrycken finns där, och måste nog få finnas där. Traditionerna – så många de är – likaså. Men i advent vill vi ägna en stund åt Honom som ÄR vårt ljus.

‍Så här skriver evangelisten Johannes (Joh 1:1-9) om Jesus, ljuset: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen”.

Detta världens ljus, Jesus Kristus, kan inte slockna eller fördunklas. Inget mörker kan övervinna det. Överallt finns ljusets vittnen. De har olika språk och olika röstlägen. Ibland använder de ord. Gemensamt för goda vittnen är att de aldrig står framför ljuset, men genom dem kan man se och komma till tro på det riktigt äkta ljuset. Det är som om intensiteten i ljuset blir lite starkare när många vittnesbärare samlas på samma ställe och förenas i en och samma lovsång. Hur än ditt liv är, låt det ljuset lysa på dej så att det ljusnar lite till i ditt inre. Det är möjligt! Vi går mot ljusare tider!

‍

‍